Utmaningen…

Terje la ju ut en utmaning i sin blogg för en tid sedan. En utmaning som jag klurat på… Bestämt mig för att anta… ångrat mig och fegat ur. Men sedan bestämt mig igen. Sedan gick det ju som det gick…

Först kunde jag absolut inte tro att det verkligen var sant. Och det känns fortfarande helt ofattbart. När sanningen så gick upp för mig, har jag pendlat mellan chock, förvirring, tvivel, ilska, uppgivenhet och en massa andra känslor. Och just nu är allt ett enda stort VARFÖR

Utmaningen då. Var tidigare i veckan nere vid min strand och fotade, som så många gånger förut. Men denna gång hade jag utmaningen i särskild åtanke… Bilder som representerar mig som person skulle det vara. När jag nu väljer bilder till detta inlägg, blir det inte riktigt samma bilder jag skulle valt om utmaningen verkligen gällt. För så är det ju inte längre. Utan dessa bilder får istället representera de känslor som funnits hos mig sedan igår, och säkert även alla andra som träffat Terje, tillbringat tid med honom, varit på något föredrag,  fotograferat tillsammans med honom eller haft förmånen att ha honom som lärare.

Främst går mina tankar till Terjes nära vänner och familj. Och Terje själv förstås! Hoppas han kan hitta kraft att komma tillbaka, på något vis.

Bilderna…


Undrar om det verkligen är en liten tornado långt där ute??

16 tankar om “Utmaningen…

  1. Jag blir alltid nyfiken när du lagt ut nåt, för det är så genomtänkt det du skriver och gör…(till skillnad från yrhättan här..:-)) Känner precis samma sak som dig angående helgen, har nog gett ett nytt ansikte till fågelholken tror jag..men så känner vi nog alla.
    I alla fall, så vackra bilder – och de ackompanjerar din text perfekt!

    /Kram

    • Och man blir alltid på gott humör av att läsa dina kommentarer! Såg att Elin får en energikick när hon varit hos dig och det kan jag förstå! 🙂
      Ja nu börjar jag landa lite och just nu känns det som att detta är det sista jag vill höra talas om nu. Orkar inte mer, nu är det punkt! Samtidigt väntar jag ju på om han ger någon förklaring någonstans, men jag tror det dröjer.
      Tack snälla!!

  2. Fina bilder som du ska vara stolt över!
    Förstår att du känner dig besviken och det är nog många med dig. Själv har jag aldrig träffat honom och inte heller blivit inspirerad av hans bilder. Men han är fortfarande en bra fotograf……men inte trovärdig längre. Han har tyvärr förbrukat sin tid som äkta naturfotograf. Han har lurat många fotografer,vänner och sin fru….men han har nog lurat sig själv mest. Och han får också betala ett högt pris för det. Men som fotograf måste man kunna stå för det man skapar.

    Mvh Annika

    • Tack snälla Annika. Besviken ja, det får man verkligen säga! Hur han hade mage att stå där på ängen inför oss 20 stycken kursdeltagare och målande berätta hur han fotograferade ”Snusen” just där bredvid blomman… *suck*
      Ett verkligt högt pris tyvärr, antagligen hela sin framtida karriär. Men dock är det så att han är en suverän föreläsare och lärare. Vi får väl se vad som händer i framtiden. Trovärdig är han ju INTE längre!

  3. Vilka fina bilder, verkligen!!!Gillar de två sista speciellt.. =0)
    Ja, du… det finns liksom inte riktigt några ord mer känner jag… Hoppas så innerligt att det slutar väl…
    Alla människor kan göra fel…

    Kram Jessica

    • Tack tack! Ja jag hoppas också att det slutar på bästa sätt. Känner mig så kluven. Det är ett fruktanvärt svek mot alla, samtidigt är han en verkligt duktig fotograf och föreläsare, och så kunnig. Full av visdomsord. Hm. Visst kan alla göra fel, men detta var ju gång på gång på gång… Ska bli intressant att följa fortsättningen.
      Kram!

  4. Urläckra bilder. Favorit blev nr 6. De skarpa stenarna, släpet i vattnet och den tunga dramatiska himlen. Härliga dramatiska bilder.
    Jag älskar dessa moln och havet. Hur jag än mår så blir jag glad av det och mår gott. Kan stå där hur länge som helst. Fantasin skenar på mig av dramatiken och jag är lite av en fantasy älkare.
    Du åkte sannerligen ner rätt kväll för att få lite bilder till din utmaning. Du kan vara nöjd.
    Naturens makter är något som alltid fascinerat mig. Man känner sig liten jämfört med dem. Där har vi inget att sätta emot. Gäller bara att vara vän med naturen och leva med den istället för att förstöra den. Den kan bli väldigt arg på oss annars.

    • Hihi, sexan är ju en typisk Camillabild! Tänkte att du skulle gilla den. Håller med fullständigt, det är så härligt att komma ner till havet. Se hur himlen ser ut just den kvällen… Hur vågorna går och vindarna blåser. Just denna kväll blåste det rejält och jag stod och hängde på mitt lätta stativ! Sista bilden är en 30 sekunders exponering och man ser ju hur molnen far iväg 🙂
      Tack!

  5. Suveräna bilder Ulrika! Jag som tyvärr har en bit till havet (men gärna skulle bo närmre) känner nästan att jag står där på stranden när jag ser dina bilder. Svårt att välja ut någon favorit för alla är så bra och spännande i sig.
    Visst känns det konstigt det som har hänt…nästan som på film. Har svårt att fatta det och förstå varför? Men jag hoppas som du att han och hans närmaste kan hitta kraft och komma tillbaka. Alla gör vi fel ibland, stora som små. Man får försöka ta lärdom av de misstag man begått och vända det till något bra och till och med växa som människa./ Ha en bra kväll! / Kram

    • Tack snälla Karin! Jag skulle aldrig kunna bo någon annanstans, inser att det är ett privilegium att bo så nära. 5-10 minuter med bilen bara.
      Ja det är som en dålig film, hela denna historia. Bra skrivet av dig tycker jag! Hoppas att han på något vis kan komma igen, för han är ju ändå en fantastisk fotograf. Men jag känner inte för att plocka fram hans bok just nu… Kanske om ett tag…
      Ha det gott, kram!

  6. Spännande och starka bilder. Jag gillar nr 2 allra bäst.
    Så underbart för dig att få bo så nära havet. Jag känner samma sak för skogen, men tyvärr är det svårt för mig att komma till skog när jag bor i Lund. Njut!

    • Tack Karin, ja jag njuter för fullt varje gång jag kommer ner till stranden. Sommar som vinter. Inser att det är en lyx att bo så nära. Lika härligt varje gång. Så du är en skogsmänniska 🙂 Hoppas du får tillfällen att komma till skogen ändå, fast den inte finns så nära!

    • Ja jag fick ur mig en hel del blandade känslor när jag valde bilder här. Blandade känslor är väl just vad man känner inför detta… Får se om det klarnar snart! En intressant fortsättning är säkert på gång, hoppas jag.
      Tackar så mycket 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s