Svalbard – Ett isbjörnsmöte på land…

Fredag 5 sept

…var väl inget vi hade väntat oss! Eller önskat för den delen. Åtminstone inte jag!! Det är ju ändå ett av världens farligaste djur, hur söta och gulliga de än ser ut, och människan är inget annat än mat i deras ögon. Ändå var det just ett isbjörnsmöte på land vi fick vara med om…

Vi var ju hos valrosskolonin i förra inlägget. Hade just börjat packa ihop våra saker när larmet kom från Stig om simmande björn! Och då är det ”igelkottförsvar” som gäller. Alltså att gå samman i en tät grupp för att försöka se ut som ett stort farligt djur, och ”skyndsamt” men utan att springa ta sig till zodiakerna. Vi gick alltså där i vår täta grupp, jag hade hamnat bland de främsta, när jag hör någon bakom mig säga ”Fan de är vid båtarna!” Varpå vi tvärstannar och jag tar bilden överst, och bilden här nedan.


Turligt nog hade jag inte packat ner kamerorna… Kan säga att pulsen var rätt hög här och det var jag nog inte ensam om! Jag är värdelös på att bedöma avstånd och tyckte detta såg ut som 5-6 meter. Har fotat med telet på 500 mm. Stig sa sedan att det var ca 30 meter emellan honom och björnarna. På översta bilden ser man att Stig står med signalpistolen i handen och även Anders hade sin redo. Och utan att jag märkte det hade gruppen samlat ihop sig bakom mig så jag blev kallad tillbaka, oops sorry!!

Måste tillägga att detta är mina minnesbilder av denna händelse och de kanske inte stämmer överens med övrigas till 100%.. 

Vi samlade alltså ihop oss, och väntade… Och efter vad jag tippar som bara någon minut vek björnarna av åt vänster i bild, och började följa vattenlinjen bortåt. Varpå vi kunde gå vidare mot båtarna. Lastade i alla väskor och stativ och oss själva, och skyttarna sist. Sedan var vi ju tvungna att leta upp björnarna igen! Lunchen fick minsann vänta…


Och minsann, knappt 20 minuter har passerat från förra bilden, och här hittar vi björnarna igen! Lycka!! 🙂


De var nyfikna på oss också!


Wow, två skepp kommer lastade!!


Tyckte detta samspelta poserande var så himla läckert! Se hur ungen följer mammans rörelser hela tiden.. 🙂 Skärpan är ju sisådär eftersom jag sitter i en gungande gummibåt och fotar med mitt 500 mm utan stativ men ha överseende tack! 🙂

0
Efter en stund insåg nog björnarna att nej, roligare än såhär blir det inte! Och vi var tacksamma att de inte beslöt sig för att simma.. 🙂


Dags att dra sig tillbaka mot nya spännande mål… Och ett magic moment var över!

12 tankar om “Svalbard – Ett isbjörnsmöte på land…

  1. Ojojoj…ni hade turen på er sida, samt även tur att ha livet i behåll…Ett par månader efter vi hade varit där, var det några killar som väcktes av isbjörn i tältet. De överlevde, fast en av dom var lite sargad. (Björnen bar ut honom ”i huvudet”). De hade skyddat sig på alla tänkbara sätt, men tråden runt tältet hade inte funkat….Scary…!
    Jag förstår att nån jag känner i Halmstad har drabbats av polarfeber. Känner nämligen igen symptomen väldigt väl! 🙂
    Bra bilder, och bra skrivet!
    /maria

    • OOooo shit!!! Hur sargad undrar man ju!!! Fy sjutton. Hörde om ett par killar som tältat och INTE klarat sig, de hade satt upp ”signaltråd” runt tältet men alldeles för snävt. Så när björnen kom hann de inte skydda sig för då var den nästan redan inne i tältet. Så de du skriver om måste haft änglavakt.
      Att vi också hade änglavakt är ju helt klart. Att björnmamman beslöt sig för att vika av och följa strandkanten bortåt. Hon hade lika gärna kunnat fatta ett helt annat beslut…
      Japp här har polarbacillen fastnat ordentligt! Funderar inte på OM jag ska åka tillbaka utan snarare om det ska bli redan 2015 eller om jag ska vänta till 2016.. 😉
      Tack snälla!!

  2. Oj oj oj vilken tur och vilken spänning sen. Det blir ett minne för livet detta. Verkligen läckert. Och så underbart att du fick se dina skyddslingar i verkligheten. Du är ju fadder. Helt underbart. Och samspelet som du beskriver. Så häftigt.
    Kram och ha en fin vecka.

    • Ja snacka om minne för livet! Allvaret gick nog egentligen inte upp för mig förrän en stund senare. OCH sedan åter igen när jag läste Bobs kommentar på samma inlägg på Fotosidan. Kopierar ju över dessa svalbardsinlägg dit också. Usch ja. Himla tur att det gick så bra. Vi skojade en hel del sen på kvällen, över våra hjältar Stig och Anders, men de drog nog en stoor lättnadens suck när faran var över…
      Ja det var härligt att se att mina skyddslingar mådde bra! Helt underbart! 🙂
      Kram!

  3. Vilken resa, vilka upplevelser och björnbilderna är helt bedårande…vem bryr sig om skärpan när känslan slår det mesta:)
    Tack för din reseberättelse, har inte varit där…ännu, men jag längtar alltid dit!
    Ha det gott!

    • Hej Gertie,
      Ja det var verkligen mitt livs resa och jag är helt säker på att om jag inte får åka tillbaka någon gång så blir jag tokig haha.. Passa dig för att åka dit, polarbacillen släpper inte sitt grepp i första taget! 🙂
      Tack snälla! Ja här får skärpan komma i andra hand för det var en helt magisk upplevelse.
      Ha det fint du också! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s