50 shades of green

Alltså, jag är ju verkligen ingen skogsmänniska! Skogsmänniska, heter det så förresten… Ja jag trivs liksom inte i skogen. Man snubblar på rötter och stenar, får grenar och barr i håret, rätt som det är känner man en spindeltråd tvärs över ansiktet och funderar på var själva spindeln befinner sig någonstans… på väg in i ens öra kanske… Insekter… Slemmiga sniglar… För att inte tala om fästingar, detta djävulens påfund!! Och vem vet vad som väntar där framme där stigen kröker sig, en älg kanske? Eller en våldtäktsman? Och så är ju risken stor att man går vilse… Nej tacka vet jag stranden! Ljus och rymd, en fri horisont! Och inga faror som kan lura runt kröken eller bakom ett träd…

Haha, jag överdriver lite grann. Riktigt så illa är det inte. Åtminstone inte när det gäller den vackra bokskogen på Hallandsås. Var där förra helgen, lite sent om man som jag var ute efter den där riktigt krispigt skira grönskan. Men jag hittade den!

Först dök jag ner på skogens golv… Trodde att det skulle finnas gott om vitsippor men de var nästan överblommade. Hittade söta harsyreblommor istället.

Jag kan flyga, jag är inte rädd… 🙂

Dags att rikta kameran uppåt. Sådana här bilder av bokskogen går det ju tretton av på dussinet, men visst är det vackert!

Att fota de små bäckarna är ju ett måste när man är på åsen. Stativ? Javisst, det låg kvar i bilen. Inget konstigt alls om man känner mig.. 😉 Det är bara att försöka ge sig på den lite mer konstnärliga stilen istället!

På tal om konstnärlig stil… ”Vanliga” bokskogsbilder finns det redan så många av ju! 🙂

Och plötsligt hände det… Jag befann mig stående med den där riktigt skira grönskan jag letat efter, mitt framför näsan. Vet inte hur många bilder jag har av just denna lilla knappt utslagna boken, jag stod i alla fall här så länge att mannen, som befunnit sig i ryggläge halvslumrandes, erbjöd sig att gå till bilen och hämta kaffet, så det var nog ganska länge! 🙂