Termometern visar minus nio…

…när jag kliver ur bilen nere vid stranden. Kylan klibbar i näsan och biter i kinderna. Jag hänger kameran på axeln och promenerar vägen ner mot havet. En väg jag säkert gått tusentals gånger. Men sällan har där varit så vackert som idag.

Morgonen håller på att övergå i förmiddag och stranden är alldeles stilla. Havet rör sig knappt något alls.

Jo, där är det något som rör sig. Några änder blir oroliga när jag närmar mig, och beger sig ut från strandkanten. Konstaterar att det är öppet vatten ända in. Hade väntat mig betydligt mer is.

Fortsätter min vandring ut mot udden, och sänder en tacksamhetens tanke till den vädergud som bestämde att det skulle bli dimma och rimfrost just idag, när jag hade möjlighet att ge mig ut med kameran.

Familjen and har tydligen bestämt att faran är över, och simmar tillbaka mot strandkanten.

En grupp grågäss passerar ovanför mig.

Ser spår efter den tidiga morgonens hundrastningar. Jag hoppas att både jyckarna liksom deras hussar och mattar uppskattade denna morgons utsmyckningar lika mycket som jag!

En knapp timme har passerat, och då händer det. Ljuset!

Solen bestämmer sig för att försöka bryta igenom, men lyckas inte riktigt. Men för några få magiska minuter får världen ett rosa skimmer.

Och med en sista bild på en frusen nyponbuske i en rosa vintervärld avslutar jag morgonens fotorunda!

Annonser

4 tankar om “Termometern visar minus nio…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s