Cornwall – en reseberättelse

Snart två veckor har gått sedan jag kom hem från den efterlängtade fotoresan till Cornwall. Minns i höstas när det kändes som eeeevighetslång väntan tills vi skulle åka. Och nu har vi varit där. När jag gått igenom bilderna såhär i efterhand är det två saker som slår mig. Eller så kan man säga att jag gjort två lärdomar. För det första: Om man tror att linsen / filtret är rent från salt och regn; fel! Torka igen! Och för det andra: Fast jag åker hundratals mil hemifrån fotograferar jag ändå ofta samma sorts motiv…

Om man tror att linsen/filtret är rent – fel! Torka igen! Trebarwith Strand

Åker iväg hundratals mil bara för att fota samma sorts motiv… Sandy Mouth

Men för att börja från början! Vi var nio glada naturfotografer som en måndag morgon förväntansfulla möttes på Heathrow. Några kände varandra sedan tidigare, några var nya trevliga bekantskaper. Tillsammans gick vi till den lilla minibussen som skulle ta oss till många vackra fotoplatser under de kommande dagarna. ”Dramatiska landskap i Cornwall” hette resan, och det skulle visa sig vara ett mycket passande namn. Den leddes av Patrik Larsson som inte bara är en av Sveriges bäste landskapsfotografer, utan även skulle visa sig vara väldigt bra på att planera fotoplatser utifrån väder, vind och tidvatten. Därtill kamerareparatör, stativmekaniker och en suverän chaufför av minibuss i hetsig vänstertrafik… Något jag själv aldrig ens hade tänkt tanken att försöka mig på! Vande mig aldrig vid dessa rondeller haha….

Tisdag morgon samlades vi kl. 6 för att bege oss till Mousehole och fånga morgonljuset från klippstranden. En liten strandpromenad kunde man följa bortåt stenarna, och natten och morgonens regn hade gjort den slipprig och hal. Jag beslöt att gå åt andra hållet istället, till den lilla hamnen. Är ju riktigt mesig när det gäller krångliga underlag. Men vill inte riskera att ramla och slå min reservdelshöft ur led…

Det ser så läckert ut när båtarna ligger på botten såhär. Detta var en bild jag önskat mig. Dock med fri utsikt utåt havet men… man kan inte få allt! 🙂 

Mousehole vaknar till en ny dag. 

Och så var det ju det där med att fota precis som hemma… 

Några timmar senare begav oss vi till vårt mysiga guesthouse i Penzance för en typisk brittisk frukost. Jo minsann, vita bönor, korv, bacon och stekt ägg smakade underbart efter att ha varit ute i råa morgonluften!

Ingen rast ingen ro, efter frukost var det dags att ge oss iväg igen. Färden gick till Port Nanven, en stenstrand som det var lite svårt att ta sig ner på. Dessutom låg där slippriga stråk av någon sorts kraftigt sjögräs. Men skam den som ger sig, att kasa på rumpan kommer man långt med…

Port Nanven

Vår medhavda matsäck smakade bra här! Och härefter var det dags att åka till dagens tredje och sista anhalt, stranden där vi skulle tillbringa kvällen, stranden som skulle bli min absoluta favorit och som vi besökte även sista kvällen. Men då skulle den se ganska annorlunda ut… mer om det senare! 🙂 Fantastiska Godrevy! En fika satt fint på strandcaféet. Scones med sylt och grädde blev en favorit! Därefter tog vi en promenad på stranden innan det var dags att åka den korta sträckan till den fantastiska klippstranden…

Godrevy beach, ett populärt surfställe

Godrevy klippstrand, några hundra meter bort. Ett stycke brittisk kust som skulle visa sig bli min absoluta favorit! 

Godrevy

Sandstranden vid Godrevy där vågorna svepte in. 

En av kvällens sista bilder från Godrevy. Tja vad ska man säga om denna… När man fotat på vanligt sätt en hel dag är det lätt att flippa ur lite 😉 

Onsdag morgon och färden gick till S:t Michael´s Mount. Ett slott från 1100-talet, och nu ångrade jag att jag inte läst på historian litegrann… Via en stenlagd gång gick det att nå slottet till fots under lågvatten. Men man fick se upp så man inte missade när tidvattnet var på väg in. Då tog det några timmar innan man kunde gå tillbaka igen.. 🙂 Om slottet ser bekant ut har det en välkänd större fransk ”syster”, Mont-Saint-Michel.

S:t Michaels Mount. Fotografer i vägen? Ja det får man ibland bara köpa när man är på fotoresa.. 🙂

Grått och regnigt var det denna morgon, och jag har för mig att det var denna förmiddag vi tog några timmar ”off”. Valfri tid som några tillbringade med bildbehandling i matsalen på vårt guesthouse, andra tog chansen till några timmars extra vila. Men framåt lunchtid bar det iväg igen till ett riktigt häftigt ställe. Lands End. Passande namn. När man tittade ut över havet hade man Normandie där någonstans på andra sidan Atlanten.

Land´s End. Utsikt som tog andan ur en.

Packade upp mitt vidvinkel för första, men inte sista, gången under resan.

Vi skulle besöka fyra fotoplatser denna dag. Stopp nummer tre var Botallack. Otroligt hur man kunnat uppföra dessa byggnader som klängde sig fast på klippkanten. Här bröt man tenn och koppar ur gruvorna i berget. Tänk vilka fruktansvärda arbetsförhållanden…

Botallack. Nej jag gick INTE den där smala stigen ut på berget. Dessutom blåste det full storm med kraftiga kastvindar så jag stannade på säker mark! 

Botallack. Se mina tokiga fotokompisar som står på udden där ute…

Vissa platser besökte vi flera gånger under veckan. Väldigt spännande att komma tillbaka och se hur kusten ändrat sig då tidvattnet stigit, eller sjunkit undan. Denna kväll åkte vi tillbaka till Port Nanven igen. Men då jag tyckte det var lite knepigt att ta sig ända ner till vattnet, gjorde jag som jag brukar. Gick åt andra hållet! Följde vägen uppåt berget och fotograferade lite i grönskan istället.

Bäcken som slingrar sig ner mot Port Nanven

Så blev det torsdag och dags för en sovmorgon minsann! Ingen fotorunda i ottan utan dagen började med frukost. Och jag får ju erkänna att det var inte alls lika enkelt att få i sig de där vita bönorna, korven och baconet utan en dos frisk luft till att börja med… Denna dag skulle färden gå lite längre upp längs kusten norrut, tanken var att vi skulle vara ute hela dagen, fotografera oss uppåt kusten och troligen inte vara tillbaka förrän sent på kvällen. Dagens första stopp gick till Trebarwith Strand.

Solsken är ju inget för en naturfotograf! Ägnade mig en stund åt de vackra klipporna och alla snäckor och musslor som satt där.

Som sagt – om man tror att linsen är ren – torka igen! 

Efter lite fika (ja vissa passade på att få sig en pint!) var det dags att äntra vår buss igen för att styra mot nästa anhalt. Eftersom stormen Doris riskerade att ställa till det för oss ändrade Patrik dagens planer och vi beslöt enhälligt att testa ett helt nytt ställe som visade sig skulle bli väldigt bra. Golitha Falls. Ett skogsområde med ett vattendrag fullt med små fina vattenfall.

Golitha Falls

Sorry, jag måste flippa ur ibland..

Underbart strövområde.

Nu har vi tagit oss till kvällens fotostopp, Sandymouth på norra sidan av Cornwall. Liksom Godrevy tycker jag detta var ett otroligt läckert ställe! Vinden hade avtagit något men tog fortfarande i ordentligt!

Sandymouth. Det lilla vattenfallet rinner inte precis rakt ner som synes..

Skumt värre! Och så gick solen ner ”i säck” tyvärr. Några fina färger på himlen blev det inte.

Häftiga linjer fanns det gott om. Tyvärr även salt på filtret… 🙂

Oj vad jag hade kunnat gå lääänge här och fotografera. Hmm det gjorde jag visst också…. 🙂 

Här hade det mörknat ordentligt innan vissa av oss hade fotat klart. Och så var det dags att styra kosan åt sydväst igen. Och någonstans utmed vägen hitta en pub. Vilket vi lärt oss fanns i minsta lilla byhåla. Och vilket häftigt ställe vi hittade!! Hade någon sagt att på denna resa kommer ni att hamna på en helt galen pub där the landlady halvt panikslagen ropar på ”Thomas” när hon inser att vi är nio stycken, och där vi lite senare skulle komma att få njuta av Aquas ”Barbie Girl” framförd på trumpet, horn och bastuba, ja det hade vi väl knappast trott! Men våra pints var kalla och goda och maten smakade helt gudomligt.

Fredag, sista fotodagen. Och vi begav oss åter till Mousehole, där vi tillbringat den allra första morgonen. Och denna gång var det torrt och fint och inte halt alls. Jag tog mig ner på stranden.

Mousehole vaknar

Jag fotar ju med halvtonat gråfilter när det behövs. Och efterhand som det ljusnade beslöt jag att montera på det. Stod med ryggen mot havet och rotade i min kameraväska, och skruvade på filterhållaren, när jag plötsligt ser på stenarnas nya nyans att det där magiska LJUSET håller på att uppenbara sig. Och då är det snabba ryck som gäller. Som tur var hann jag precis få på mitt gråfilter!

Mousehole och världen blev plötsligt rosa

Tillbaka till vårt mysiga guesthouse för näst sista frukosten. Sedan var det även dags att återse S:t Michael´s Mount. Nu stod solen högt på himlen och jag tog förstås några bilder, men ägnade mig mest annars åt att njuta av vårvärmen, dricka kaffe och ta det lugnt!

Även denna kväll skulle tillbringas vid mitt favoritställe Godrevy. Och det var denna kväll, vårt sista fotostopp, som gjorde att det blev mitt absoluta favoritställe. När vi kom var vattnet som högst och det var en otrolig skillnad mot förra gången. Vinden tog i och vågorna slog med full kraft mot klipporna. Hur mäktigt som helst! Fick bara en sådan kick, en sån lyckokänsla, man känner sig så liten i den mäktiga naturen. Otroligt häftigt! Och efterhand som tiden gick drog sig vattnet tillbaka, kuststräckan ändrade utseende och vi kunde flytta oss längre och längre ut med våra kameror och stativ.

Ja det blev ett långt inlägg med många bilder. Minst en från varje ställe. Och nu vill jag passa på att säga stort TACK till Patrik och vårt goa gäng för en jättetrevlig och rolig vecka!! Vi lärde oss, förutom lite nya fototips- och trix, bland annat att spolarvätska luktar som gin o tonic, att en pint alltid hjälper mot torra ögon och att vissa minsann får betalt… 😉

Ibland ledsnar man på att torka filtret…. 

Hoppas vi ses snart igen på nya fotoäventyr! 🙂