50 shades of green

Alltså, jag är ju verkligen ingen skogsmänniska! Skogsmänniska, heter det så förresten… Ja jag trivs liksom inte i skogen. Man snubblar på rötter och stenar, får grenar och barr i håret, rätt som det är känner man en spindeltråd tvärs över ansiktet och funderar på var själva spindeln befinner sig någonstans… på väg in i ens öra kanske… Insekter… Slemmiga sniglar… För att inte tala om fästingar, detta djävulens påfund!! Och vem vet vad som väntar där framme där stigen kröker sig, en älg kanske? Eller en våldtäktsman? Och så är ju risken stor att man går vilse… Nej tacka vet jag stranden! Ljus och rymd, en fri horisont! Och inga faror som kan lura runt kröken eller bakom ett träd…

Haha, jag överdriver lite grann. Riktigt så illa är det inte. Åtminstone inte när det gäller den vackra bokskogen på Hallandsås. Var där förra helgen, lite sent om man som jag var ute efter den där riktigt krispigt skira grönskan. Men jag hittade den!


Först dök jag ner på skogens golv… Trodde att det skulle finnas gott om vitsippor men de var nästan överblommade. Hittade söta harsyreblommor istället.

Jag kan flyga, jag är inte rädd… 🙂

Dags att rikta kameran uppåt. Sådana här bilder av bokskogen går det ju tretton av på dussinet, men visst är det vackert!

Att fota de små bäckarna är ju ett måste när man är på åsen. Stativ? Javisst, det låg kvar i bilen. Inget konstigt alls om man känner mig.. 😉 Det är bara att försöka ge sig på den lite mer konstnärliga stilen istället!

På tal om konstnärlig stil… ”Vanliga” bokskogsbilder finns det redan så många av ju! 🙂

Och plötsligt hände det… Jag befann mig stående med den där riktigt skira grönskan jag letat efter, mitt framför näsan. Vet inte hur många bilder jag har av just denna lilla knappt utslagna boken, jag stod i alla fall här så länge att mannen, som befunnit sig i ryggläge halvslumrandes, erbjöd sig att gå till bilen och hämta kaffet, så det var nog ganska länge! 🙂

 

Jag drömmer om…

…att någon gång få jobba med form och färg, text och bild i kombination. Gärna inom en inte alltför avlägsen framtid. På en ljus, trevlig och positiv arbetsplats som sprudlar av kreativitet. (Javisst, är du kanske min nya arbetsgivare? Eller känner någon som kan tänkas bli det? Maila på ulrika1013[at]hotmail.com vetja! 🙂 )

…att någon gång få bo i ett hus med kaffetrappa. Alltså en trätrappa där man går ut barfota i morgonrocken med sin kaffekopp på söndagsmorgonen, när solen värmer ansiktet och fåglarna kvittrar. Och där utsikten är näst intill obegränsad.

…att någon gång ge ut en fotobok. Och den ska vara kvadratisk.

…att någon gång skrapa fram 25000 kr i månaden i 25 år på triss. Skulle nog ändå ha kvar min första dröm, omutifall att en trissvinst skulle trilla in. Tror att man behöver det.


Nya utsikter – ja tack! Ska köpa en triss imorgon. 🙂 

Möllegård – inte bara glass!

Möllegård strax utanför Halmstad är alltid värt ett besök, men särskilt såhär års. Backsipporna blommar ju och det kan man inte missa, så förra helgen var vi där.


Himlen var som en enda stor softbox med lite slöjade moln. Perfekt! Vill inte ha strålande sol när backsipporna ska fotas ju.. Är verkligen denna bild fotad uppåt förresten… 🙂


Nyrebäcken rinner slött genom området. Får alltid en känsla av Amazonas djungel.


Nästan så man väntar sig att en alligator ska titta upp ur det smutsbruna vattnet…


Framme vid de söta backsipporna! I beskydd av de pampiga ekarna står de.


Lite fjolårsväxter blev det också.


Inför 1:a majfirandet såg jag en tagg: #hållihop och jag tänker på den när jag ser denna bild. Håll ihop och skydda de små!


Det blev även några bilder på vitsipporna men jag tycker inte att jag fick inte till det riktigt i det gråmulna ljuset. När det gäller vitsippor vill jag gärna ha lite solglimtar!


Åter till de fluffiga backsipporna, som jag gjorde extra fluffiga genom att dubbelexponera i kameran.


Gillar det kringelikrokiga gräset som matchar sipporna så fint! Kul att komponera med. 🙂


En sista bild på väg tillbaka och nu var det dags att muta min assistent med den berömda glassen! 😉 Den är ju den främsta anledningen till att det numera vimlar av folk här på Möllegård! Dock är det nog inte så väldigt många som hittar till backsipporna, eller ens bryr sig om att försöka, och så önskar jag att det får förbli!

Allt är ju bara en fråga om prioriteringar…

…och man väljer själv helt simpelt vad som ska göras NU eller SEDAN. Eller vad som rentav kan vänta till imorgon.

Eller så är det inte alls så enkelt.

Blev varse idag att jag har folk i min närhet som tydligen tror att vissa på jobbet bara sitter och väntar på uppgifter… skulle inte tro det nej! Det berömda hamsterhjulet snurrar kan jag ju säga… Dock har jag bestämt mig för att bli mer noga med att trampa på bromsen, och prioritera vad som verkligen är viktigt. Och ofta är en strandrunda med kameran viktigare än mycket annat…

Var rädda om er, och tänk på att ett ”tack”, ”förlåt” eller ”det där gjorde du bra” tar absolut ingen tid alls… 🙂

Utanför fönstret slår våren ut…

Japp den där sångtextraden känns verkligen som mitt soundtrack nu under april månad. Den ena krämpan och bacillen efter den andra har anfallit mig och jag har fler sjukdagar denna månaden än vad jag brukar ha på sådär tre år… Inte kul! Nej nu fokuserar vi på något positivt! Jag har åtminstone kunnat komma ut på några fotorundor för att fotografera de kära små sipporna. Tänk att det är lika härligt att fota dem varje år!

Klicka på första bilden så öppnar sig galleriet.

 

Att försöka finna en känsla…

…i det mest banala och alldagliga av motiv. Sånt man bara går rakt förbi utan att alls reflektera. Är det inte just det som egentligen är själva essensen av naturfoto?

Minns särskilt när vi gick runt där, på utställningen ”Natur 2014” i Västerås. Det ena storslagna motivet efter det andra. Inget fel i det förstås, helt fantastiska bilder var det, allihop. Hur vackra som helst.

Men särskilt en bild sitter fortfarande kvar på min näthinna. Hade sett den här på nätet tidigare, men att se den printad och ramad var en verklig wow-upplevelse.

En simpel björkgren med några gamla fjolårslöv, som sträcker sig ner mot ett mörkt vatten. Hur spännande låter det?

Men fotografen hade lyckats trolla fram en känsla som var fullständigt magisk. Naturfoto när det är som allra bäst om ni frågar mig!

Dessa bilder är fotade förra helgen, när jag gick runt på ett av mina vanliga fotoställen och försökte leka med ljus och bakgrunder. Här finns verkligen inga storslagna motiv… Däremot konstaterade jag att de små blå hade tittat upp!

150309_DSC5996 PS 2 800

Ja just det – här kommer en länk till Bilden… Först i inlägget. Fantastisk bild! De övriga är ju inte så dåliga heller.. 🙂

 

 

Det är VÅR, baby…

…vem behöver skor…

Sitter här med ett stort leende som fortfarande är kvar, när jag tänker på helgen som gick! Naturfotohelgen i Västerås, suveränt arrangerad av Camera Natura. Det var mitt första besök där, men säkert inte det sista! Fokus låg förstås på de fantastiska föreläsarna som turades om framme på scenen under dagen. Mycket inspiration fick man! Och så fick jag äntligen se den fina utställningen Natur 2014, som man tagit till Västerås. Mycket inspiration även där!

Dessutom präglas en sådan här naturfotohelg av möten… Många gamla goa vänner och bekanta stötte man på, och även nya härliga bekantskaper! Underbart! Kvällen i sofforna i hotellobbyn, då klockan hann passera 03-strecket, ska jag sent glömma… 🙂

Mobilbilder, klicka på bilderna för större format.

Rubriken då? Ja, jag blev helt enkelt inspirerad av Peter LeMarc som lagt upp en bild på Facebook idag, med samma text… Är ledig idag, ska bildfixa lite och sedan tar jag nog den gamle opålitlige tysken och ger mig ut en sväng. Solsken och fågelkvitter…

…hej där sötnos, skruva upp din radio… ♪♫♪♫♫

Publicerad i Naturfotomagasinet!

Skärmklipp

Har ni inte läst Naturfotomagasinet tidigare, så är det minsann dags nu!
Här finns intervjuer, reportage, recensioner och en massa annat intressant.
Eller så kan ni följa med mig till norra Ishavet – ett hav av is!

Är glad och stolt att vara en av skribenterna i denna fina nättidning! 🙂 Klicka på nallen ovan så länkas ni dit.

”Ta ditt fotograferande på allvar”

Ibland händer det att man får en sån där kommentar som inte lämnar en ifred. Som klamrar sig fast längst in i hjärnkontoret och vägrar släppa greppet. För det mesta är det förstås negativa kommentarer som beter sig på det där viset. Tyvärr. Men så händer det att man får ett och annat guldkorn, några ord man kan plocka fram när man tycker att allt är trist, när alla bilder blir skräp, när man inte får ner orden på pränt så som man hade tänkt…

”Ta ditt fotograferande på allvar”

Och så kan det hända att man får en ren uppmaning. Som vägrar ge sig av. Som liksom kräver att man tar itu med den.

”Ta ditt fotograferande på allvar”

 Nej uppmaningen var inte riktad specifikt till mig. Dessutom minns jag inte var jag hörde den eller exakt i vilket sammanhang. Ändå vill den inte släppa taget.

”Ta ditt fotograferande på allvar”

Men hur gör man det då? Allvar? Jag vill ju ha roligt!! Nej, så är det ju inte bokstavligt menat. Men ändå. Jag fotograferar ju för att må bra, för att koppla av, för att det ger ny kraft och energi, för att det är så roligt, för att jag tycker om att greja med bilderna vid datorn sedan. För MIN skull. Utan speciellt syfte.

”Ta ditt fotograferande på allvar”

Hm, men om man ändå skulle ta itu med den där uppmaningen då? Försöka bli ännu mer noggrann med kompositionerna, som jag tycker är så intressant! Skärpan, att den verkligen alltid sitter just där jag vill. Eller oskärpan för den delen! Ljuset, att man fångar det där rätta ljuset man är ute efter.

”Ta ditt fotograferande på allvar”

Och så det där med att publicera bilder. Man kanske skulle bli mera noga med det där. Bara lägga ut bilder man är 110% nöjd med. Men det går ju inte! Det finns ju alltid små saker man kan förbättra, och ändra, och förbättra, i all evighet… Att bestämma när man är klar, det är nästan lika svårt som att välja ut / välja bort bilder.. 🙂

”Ta ditt fotograferande på allvar”

Äsch jag vet inte! Det jag verkligen skulle vilja, är att hitta mera tid! ”Stress är kreativitetens värsta fiende” och jag har så många idéer jag vill förverkliga. Men tiden saknas. Men så är det ju, allt har sin tid… Tills jag finner ett sätt att frigöra mera tid för detta, fortsätter jag med mina korta fotorundor, och en timme då och då vid datorn. Och att ha roligt! 🙂


Hm, lite väl mättad väl? Och tångruskan är ju inte exakt i tredjedelen heller….

Föreläsning!

Har precis sammanställt presentationen till Halmstad Fotoklubb 12 mars, då jag ska föreläsa på temat ”långa slutartider”. Haha, undrar hur jag tänkte när jag erbjöd mig att göra den föreläsningen! Antagligen inte alls… Fotograferar ju mest på känn och är inte så värst teknisk! Förhoppningsvis finns det någon teknisk person ibland åhörarna som kan rycka in när de kluriga frågorna kommer!

Ska iallafall visa några av mina bilder och berätta hur jag gjort dem. Och vad som är viktigt att tänka på, som gråfilter och stativ. Om man inte är ute efter att ta sådana här bilder förstås…

Varmt välkomna om ni har vägarna förbi!
Torsdag 12 mars 18:30, Studiefrämjandets lokal, Söndrumsvägen 31, Halmstad.
Egentligen bara för medlemmar i Halmstad Fotoklubb men som blivande medlem får man alltid en ”prova-på gång” 🙂