Vårgårda Naturfotofestival

Så var den över för denna gång, den numera för min del traditionella Naturfotofestivalen i Vårgårda. Som vanligt helt suveränt genomförd, och jag vill rikta ett stort TACK till alla inblandade arrangörer! I år var den ju lite extra spännande för mig, som var inbjuden att föreläsa och visa bilder under Pecha Kucha-timmen på fredagen. Vi var sju fotografer med olika inriktningar och det blev en fin blandning. Vilken ära det var, framför allt att över huvud taget bli tillfrågad, och sen att vara en i det fina gänget fotografer! Pirrigt var det att stå där uppe och jag hörde själv hur darrig jag var på rösten där i början. Hoppas det inte hördes för mycket! Det är ju ändå Sveriges, nej Nordens, största naturfotoevenemang, med flera av de fotografer jag själv inspireras av sittandes i publiken. Extra kul att höra efteråt att några hade blivit inspirerade av mig! Vilken kick när det var över, gick som på små moln resten av helgen! TACK alla som lyssnade, och kom fram och sa fina ord efteråt. 🙂

Måste också nämna att det faktiskt var ett 5-2 föredrag… Ja alltså faktiskt 5 kvinnliga fotografer och 2 manliga! Heja! Fram för fler tjejer inom naturfotografin! Fast jag vet mycket väl hur svårt det är att få tjejer att våga synas och ta mer plats i dessa sammanhang. Tycker denna diskussion är väldigt intressant. Fast jag har inga bra svar på hur man ska få tjejer att våga mer. Men jag tror nog att trenden så sakteliga håller på att vända… säger bara 5-2… 🙂

Något som många hade gillat med mitt föredrag var att det fanns en berättelse, en röd tråd, en symbolik. Och det är just så jag vill börja tänka lite mer nu framöver. Inte enstaka bilder. Utan mer som ett sammanhängande projekt. Får se vad det kan mynna ut i… 🙂

TACK igen för att så många tyckte om att följa med till ”Min magiska strand…” 🙂

Ulrika01 ram

Dimma – bästa fotovädret!

Älskar att fota i dimma! Det blir ju så mjuka fluffiga bilder, precis som jag gillar. Ljuset är milt och vackert. Däremot kanske det inte är något önskeväder när man ska inta söndagsfrukosten på en bänk vid havet… Det var liksom så, att denna söndagen hade den här familjen varit uppe tiiiidigt för att vinka av yngsta dottern (yngsta, herregud hon är 15!!) som ska åka till Krakow med skolan. De ska bl a besöka Auschwitz och Birkenau, några föräldrar ska med, och jag vet precis vilken fantastisk och minnesvärd resa de kommer att få. Jag var med som förälder när äldsta dottern gjorde samma resa för tre år sedan. En resa som ligger varmt inbäddad i mitt minne…

Men iallafall! Jag och mannen vinkade av henne, sedan åkte vi till havet med frallor och kaffe. Och stora fotoryggan. Vi hade sett fram emot varma solstrålar i ansiktet ackompanjerat av fågelkvitter och kaffedoft, men så blev det ju inte! Åtminstone inte vad gällde solstrålarna – fågelkvitter och kaffe blev det som tur var… Och jag som hade med ”lille tysken” hade ju sett fram emot de helt galna bakgrunder som det objektivet ger när det är soligt. Nu blev det mer lågmälda bilder. Inte fel alls, tycker jag minsann! 🙂

Med en känsla av höst.. Klicka på någon av bilderna och bläddra sedan igenom galleriet!

Mångalen….

….ja det finns det väl de som skulle kalla en för mångalen, eftersom man masar sig upp mitt i natten. Inget konstigt alls, tycker ju däremot jag som är väldigt förtjust i alla slags naturfenomen. Och en ”superbloodmoon” som vi hade i natt, ja det dröjer ju faktiskt hela 18 år tills man får en ny chans. Så vad spelar då lite förlorad sömn för roll…

Facebook har ju svämmat över av ”blodmånar” idag, den ena vackrare än den andra. Jag tycker dock att själva förloppet är väldigt fascinerande. Där först en del av månen täcks av skuggan från solen, för att till slut täckas helt, och kort därefter övergå i en fantastisk röd färg. Det är lätt att förstå att man förr i tiden trodde detta förebådade en hel massa hemskheter, ja till och med själva apokalypsen…

Bilderna ligger i den ordning jag tog dem. Klicka på den första för att öppna galleriet! Fick ju leka lite också som synes… bilden med stjärnstrecken är fotad på 30 sekunder.

Som tur var hade jag mannen med som support. Tack för det, och för pannlampan!! 😉 Vi hade tänkt vara ute någon halvtimme, men blev stående i drygt en timme och betraktade skådespelet. Första bilden i serien är tagen 04:00, den sista 04:55. Mäktigt och vackert, och en ynnest att få uppleva!

Pecha vaddå??

Ja nu är jag väl på väg ut på den riktigt hala isen. Eller den slaka linan. Eller så har jag tagit mig vatten över huvudet. Uttrycken är många. Men jag tror nog att mitt hjärta hoppade över ett slag när jag fick frågan tidigt i våras.

”Har du lust att vara med på en Pecha Kucha i Vårgårda till hösten?” 

Trodde jag missuppfattat först. Herrejisses, detta kunde väl inte vara riktat till mig heller? Vårgårda är ju en av Sveriges största naturfotoscener, ja kanske den största… Men innerst inne kände jag direkt att detta måste jag göra! Gillar ju att utmana mig själv ibland. Dessutom har jag ju varit inblandad i ett otal diskussioner gällande hur få tjejer som står på den där scenen, tyvärr. För duktiga kvinnliga fotografer finns det verkligen! Tyvärr syns de inte lika ofta som de manliga. Orsakerna är ju flera förstås, och alla har sina skäl till att tacka nej. Ska inte klandra någon…

Men ja, jag har tackat ja. Vilket jag vet att jag kommer att ångra starkt när det är dags att äntra den där scenen! Samtidigt ska det bli otroligt kul, och jag känner mig otroligt smickrad, glad och hedrad över att ta blivit tillfrågad. Ska göra det bästa av min lilla stund däruppe.

Hmm, dags att börja fundera på bilder kanske? Brukar ju säga att jag jobbar bäst med kniven på strupen, men i det här fallet ska jag verkligen börja sätta samman bilderna i tid! Fast jag behöver nog ge mig ut på några fotorundor och skaffa lite nytt också… För jag har nog bestämt tema åtminstone. Och jag kan säga så mycket som att fjärilar blir det inte!! 🙂

Pecha Kucha, ett presentationsformat som startade i Japan och går ut på att 20 bilder visas i 20 sekunder vardera. En enskild presentation varar alltså i 6 min 40 sek. Förra året var det premiär för Pecha Kucha på Naturfotofestivalen i Vårgårda. 

HÄR FINNS PROGRAMMET.

Vissa låter livet bara ske…

…ja jag har själv varit sådan! Jobbade i alltför många år på ett av våra ”statliga verk”, åtminstone var det ett statligt verk då… En dag fick jag nog och sade upp mig för att byta bana och börja plugga igen. Ett av mina allra bästa beslut! Det kändes direkt när jag kom in på utbildningen att det var helt rätt!

En dag åkte jag till min gamla arbetsplats för att hälsa på. Glad i hågen och full av ny energi. Där var allt sig likt. Stämningen var precis lika negativ som vanligt, och jag kände mig nästan som en förrädare… I vissas blickar kunde jag läsa ”svikare, du ska ju gå kvar här och gnälla med oss andra”…

Detta är nästan 15 år sedan nu. Men visst är det konstigt! Åter igen det där med avundsjuka och missunnsamhet. Varför är det så svårt att unna andra lycka och framgång? Visst, vissa av mina gamla kollegor gjorde ju det, men..

Gillar när folk har ambitioner och vill utvecklas! Någon sa att ”meningen med livet är att vara nöjd med var man är och vad man har”. Nej det känns tveksamt! Blir så imponerad av de som vågar sälja hus och hem, köpa en segelbåt och bara sticka iväg! Nej jag är för feg för att göra något så drastiskt..

Imorgon är det raka spåret in i ekorrhjulet igen, nu är friheten slut för denna gång…  Och åtminstone någon liten förändring måste nog snart ske, om jag inte ska bli galen! Det parti som föreslår 6-timmars arbetsdag vid nästa val – ni får min röst!

Att gnälla och klaga är som att sitta i en gungstol – man är sysselsatt men kommer ingenstans! 

Att sammanfatta en kursvecka i Mullsjö…

…i ett enda blogginlägg, det är ju egentligen omöjligt. Men jag tänkte försöka ändå!

Alltså – idag för en vecka sedan åkte jag upp till Mullsjö för det som nu blivit en tradition för min del. En veckas workshop i ”personligt naturfoto” under ledning av Anders Geidemark.

Måste börja med att säga att läget i år var inte helt optimalt för min del. Var väldigt stressad, urless på mitt jobb, det kändes helt klart att en ordentlig semester var väldigt välbehövlig. Dessutom var det vääääldigt länge sedan jag fått minsta lilla dos med egentid. Något som också kändes väldigt tydligt. All eloge till min goa familj, de är en stor källa till glädje och energi, men jag behöver även egentid väldigt väl. Och då kanske det ärligt talat inte är det mest optimala att åka på kurs….
I alla fall, jag kan rutinerna i Mullsjö ganska bra vid det här laget. Och vet vilken energi man får av att komma dit! Det ingår, som tur är, långa egna pass som vi lägger upp hur vi vill. Sover eller bildbehandlar. Så egentid, det skulle jag få! Och framåt mitten på veckan, då hade jag liksom kommit ikapp mig själv! 🙂

Det finns två mål med en sådan här kursvecka för min del. Det ena är att enbart få ägna all tid åt min älskade hobby naturfotografi i en hel vecka. Och att få göra det med ett härligt gäng likasinnade! Det är så himla roligt och inspirerande!
Det andra målet, det är att få lite nya ”fotoögon”. För till stor del fotar man ju samma motiv och redigerar på liknande sätt. Inget fel i det, var och en har ju sin stil och den ska man inte försöka jobba bort, utan snarare utveckla ännu mera. Trots det, så skadar det absolut inte med lite ny input, nya idéer och uppslag. För min del blev svart-vitt en riktig aha-upplevelse denna vecka. Anders visade lite olika enkla sätt att få fram olika gråskalor i naturbilder, och jag blev helt såld! Kommer definitivt att jobba mera med detta. En helt annan känsla i bilderna blir det, dessutom gillar jag att mjuka till det lite med ett uns sepia.

Bilderna ligger i gallerier, klicka på första bilden för att sedan bläddra med pilarna.

Utflykt 1: Tunarp.
Ett vackert säteri med ljuvliga hagmarker. Dimman höll sig tyvärr borta, och jag var lat och använde inte mitt stativ. Jaa jag ångrar detta!! Dessutom hade jag fel inställningar på kameran hela tiden. Inte nöjd med bilderna alls. Så det är väl bara att åka dit igen…

Utflykt 2: Fiskdammarna
Åh vad jag gillar detta ställe! Motiv finns verkligen överallt! Nu syns det väl att jag börjar bli såld på sv-v… 🙂

Utflykt 3: Trollsjön
Trollsjön är helt magisk i den tidiga timman. Fast jag tror i och för sig den är magisk på kvällen också… Fast i år blev det mest bilder på de små linneorna för min del!

Utflykt 4: Ryfors gammelskog.
Nej, här stämde ingenting. Fick bara till ett fåtal bilder till min slutuppgift, som tur var! Så kan det vara.. 🙂

Slutuppgiften, ja! Anders hade även i år gett oss i uppgift att kreera en artikel på fyra uppslag. Bilderna ska ligga i en given layout, och det finns även möjlighet att skriva text, om vi vill! Jag tycker verkligen detta är en jätterolig uppgift! Vi får en färdig rubrik, och sedan är det ju upp till var och en vilken nivå vi vill lägga oss på liksom… Att utmana sig själv och göra det riktigt svårt för sig, bli riktigt djup och personlig, eller ta en enklare väg och lägga sig på en mer allmän nivå. Tror jag hamnade någonstans mitt emellan i år…

Ulrika

Tack till Agnetha – hos dig snodde jag idén att lägga in artikeln såhär på slutet. Visste inte att man kunde det här i bloggen så nu lärde jag mig något nytt… Läs Agnethas fina blogg HÄR.
Tack till alla kursdeltagare. Oavsett ålder, bakgrund och annat, så blir det alltid ett så härligt positivt gäng där i Mullsjö.. Så blir det när människor med samma intresse helhjärtat får ägna sig åt det som är allra roligast!
Tack till Anders! Du är bäst!

-Men varför heter det Kattjävel??

Så tomt det blir när man plockar ner en utställning! Tomma väggar och tyst i lokalen. Tänker tillbaka på all fin respons vår utställning fick, alla härliga djupa samtal vi hade med besökarna, bildsnack och kaffe, ibland är det allt man behöver…

Lilla fina Ateljé Oskar i Oskarström, knappt 20 minuter utanför Halmstad, satte besöksrekord i och med vår utställning och vi sträcker stolt på oss! Känns fantastiskt att så många tagit sig tid att åka och titta på våra bilder. Varmt TACK alla! Vet inte hur många gånger jag berättat om isbjörnen som nästan var på väg upp i båten, Magnus berättade om Åke på skroten, och historien om det gamla pianot som berörde så, Micke om personerna bakom händerna, åh dessa bilder som känns i magen, Jacobs bild på det typiska förortshuset som är så tragikomiskt på något vis, dotterns underbara blick i badkaret, älskar den bilden! Olas underbara lejon och tigrar från Indien. Niklas skrotbilar, var och en med ett eget uttryck. Anders imponerande projekt med personligheter från Oskarström. Och sist men inte minst Micke Bergh som lånat ut några bilder från ett svunnet Stockholm. Fantastiskt! TACK hörni för att jag fick vara med!! 🙂

Lite blandade bilder för att minnas veckan… Klicka på en av bilderna så öppnar sig galleriet. Mobil- system- och kompaktkamerabilder i en salig blandning. Svartvitt och färg blandat. Lika spretigt som vår utställning. Men på något vis sammanhängande ändå.

Jajustdet – varför heter det Kattjävel. Ja det är en lång historia. Enklast är väl att antingen säga A: det är ett namn man minns… eller B: alltid retar det nån 😉

Följ Kattjävel på nätet

Gilla Kattjävel på Facebook

Same same but different

Samma kamera, samma objektiv, samma lilla ensamma sippa mitt i bokskogen. Men fem helt olika bilder! Klicka på en av dem så öppnar sig galleriet.

Hoppas ni inte hunnit tröttna på sippor! Hade nästan glömt dessa bilder. De har verkligen ”legat till sig” några veckor, något jag hävdar att Triss-lotter måste göra innan de skrapas. Går liksom bättre då! Om även bilder blir bättre av att ligga till sig är väl tveksamt förstås. 🙂

Ha en fin vecka!

50 shades of green

Alltså, jag är ju verkligen ingen skogsmänniska! Skogsmänniska, heter det så förresten… Ja jag trivs liksom inte i skogen. Man snubblar på rötter och stenar, får grenar och barr i håret, rätt som det är känner man en spindeltråd tvärs över ansiktet och funderar på var själva spindeln befinner sig någonstans… på väg in i ens öra kanske… Insekter… Slemmiga sniglar… För att inte tala om fästingar, detta djävulens påfund!! Och vem vet vad som väntar där framme där stigen kröker sig, en älg kanske? Eller en våldtäktsman? Och så är ju risken stor att man går vilse… Nej tacka vet jag stranden! Ljus och rymd, en fri horisont! Och inga faror som kan lura runt kröken eller bakom ett träd…

Haha, jag överdriver lite grann. Riktigt så illa är det inte. Åtminstone inte när det gäller den vackra bokskogen på Hallandsås. Var där förra helgen, lite sent om man som jag var ute efter den där riktigt krispigt skira grönskan. Men jag hittade den!


Först dök jag ner på skogens golv… Trodde att det skulle finnas gott om vitsippor men de var nästan överblommade. Hittade söta harsyreblommor istället.

Jag kan flyga, jag är inte rädd… 🙂

Dags att rikta kameran uppåt. Sådana här bilder av bokskogen går det ju tretton av på dussinet, men visst är det vackert!

Att fota de små bäckarna är ju ett måste när man är på åsen. Stativ? Javisst, det låg kvar i bilen. Inget konstigt alls om man känner mig.. 😉 Det är bara att försöka ge sig på den lite mer konstnärliga stilen istället!

På tal om konstnärlig stil… ”Vanliga” bokskogsbilder finns det redan så många av ju! 🙂

Och plötsligt hände det… Jag befann mig stående med den där riktigt skira grönskan jag letat efter, mitt framför näsan. Vet inte hur många bilder jag har av just denna lilla knappt utslagna boken, jag stod i alla fall här så länge att mannen, som befunnit sig i ryggläge halvslumrandes, erbjöd sig att gå till bilen och hämta kaffet, så det var nog ganska länge! 🙂