Årets sista fotorunda..

..gick till Söderåsen och dalgången vid Skäralid. Det är många år sedan jag var här sist. Fast den första jag träffade på kändes verkligen som en gammal kär bekant… Men som vi konstaterade, vissa bilder måste bara tas oavsett hur många gånger de redan är tagna… 🙂


Den berömda björken. I klass med ensamma tallen på Haväng…

Utsikten från Kopparhatten är fantastisk. Många träd finns det… 🙂


Sedan tog vi oss ner i ravinen och följde ån som flyter fram där nere. Ibland flöt den helt lugnt…

Ibland dansade den fram…

Och ibland forsade den fram sådär lite lagom. Och jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag fick liksom på mig de där sagoglasögonen och såg skogen som tagen ur en John Bauer-berättelse. Eller försökte skildra den så, åtminstone. Lyckades väl sådär, men roligt hade jag i alla fall! 🙂


Sedär, en fotograf fastnade på bild! 🙂


Sköna avmättade färger.


Ån mynnade ut i en damm där vi hittade fina speglingar. Och jag längtar redan att få se Söderåsen i vårens skira lövsprickning, eller i höstens murriga färgskala! Ska definitivt inte vänta så många år med att åka hit igen! 🙂

 

Annonser

Årskrönika 2015

Ja då var det åter igen dags att knåpa ihop en liten sammanfattning av året som gått. Ett år utan spektakulära resor, åtminstone inget som toppar förra årets Svalbardsresa! Men många roliga fotoupplevelser ändå. 🙂

Vi börjar på Måkläppen i januari. Känns nästan som en tradition numera. Tack igen Camilla för guidning, trevligt sällskap, god mat… 🙂 ♥

Februari, en bild från stranden ”hemmavid” som jag försökt göra lite mer spännande genom att panorera och zooma samtidigt.

I mars fotar man små sippor. Punkt! Spelar ingen roll hur många bilder man redan har – detta är ju ett måste. Dessutom hade jag i år en ny trevlig liten tysk att leka med! 🙂

Så blev det april och dags för ännu mer små sippor. Denna bilden har varit med förr men jag är väldigt förtjust i den. Sak samma här. Vissa bilder måste bara tas… 🙂

Maj och dags för den ljuva bokskogen som spricker ut i vårens skira grönska.

I juni hände något extra kul! Jag och de andra Kattjävlarna ställde ut tillsammans! ”Kattjävlar” tänker du kanske? Ta en titt HÄR!

Det finns fler ”fotomåsten” under ett år. En vecka i Mullsjö är numera ett sådant måste! Och detta år fick jag verkligen upp ögonen för att göra naturbilder i svart-vitt. Fast en liten gnutta sepia tycker jag mjukar upp fint! Måste göra mer sånt här!!

Juli – ett av livets små lyckopärlor är att ligga på mage på en solvarm gräsmatta och fota små kattungar… Fast det är även ett riktigt mission impossible! 🙂

Även en kvällsrunda till vackra Steninge blev det i juli.

Augusti. Tja – fluga på grässtrå från trädgården. Inte det sämsta! 🙂

September, hösten bjuder ofta på riktigt maffiga himlar och detta var en kväll jag hade åkt till havet för att fota som vanligt. Hade precis avslutat och gått upp till bilen, och när jag stod med huvudet in i bilen och packade ner kameran i väskan som låg i baksätet kom som från ingenstans världens blixt tätt följt av ett häftigt muller. Och vad gör en naturfotograf då? Packar upp kameran igen såklart! Men jag gick inte så långt från bilen, man vet ju aldrig… 🙂

I september hände även något riktigt kul! Jag och tre lika fototokiga tjejer åkte till Ramsvikslandet en långhelg. Har faktiskt inte bloggat ut dessa bilder än utan de ligger till sig på hårddisken fortfarande… Här är iallafall en från en tidig morgon då ljuset var helt underbart rosa under en kort stund!

Oktober, ja denna månad får helt enkelt representeras av en bild av platsen i mitt hjärta. 🙂

December. En sedvanlig mellandagspromenad i Laxvik. När man bjuds på änglaljus går det ju inte att låta bli att fota. Inte så ovanligt alls men ändå rätt läckert!

Dags att avsluta min lilla krönika med en alldeles dagsfärsk bild från en sväng till Skäralid tillsammans med två goda fotovänner. Tyckte först att jag inte fick till några bra bilder alls. Upplever det ofta så när man kommer till en ny plats. Det är först när man kommer tillbaka för andra eller tredje gången som motiven uppenbarar sig. Men så plötsligt hände något! Jag tror att jag hittade de där sagoglasögonen… 😉

Och med detta säger jag Gott Nytt år, och kanske vi ses därute någonstans under 2016! 🙂

 

 

Jag hittade några bortglömda bilder…

…på minneskortet igår! Det var nämligen så, att äldsta dottern skulle gå i Kulturskolans stora luciatåg, och jag beslöt att ta med ”stora” kameran. Det var alltför länge sedan den kom till användning tyvärr. Fotograferat har jag ju gjort, men bara med mobilen. Och det är ju inte det sämsta! Men iallafall, när jag kom hem igår och skulle ladda in luciabilderna på datorn, visade det sig att det låg en omgång bilder på minneskortet som jag totalt glömt bort. Från en fotorunda jag gjorde den 18 oktober! Jisses! Snacka om att tiden springer ifrån en. För mycket jobb och för lite fototid, helt klart!

Alla bilder är tagna med min kära lille antika tysk. Som ger helt galna effekter ibland! Grejen med gamla vintageojektiv är ju att de mest alldagliga motiv, som vissna löv och gammalt gräs, som genom ett trollslag förvandlas till de mest magiska bilder. Det krävs ju lite träning för att lära sig bemästra ett sådant objektiv. Jag tränar fortfarande, så fort jag får tid och tillfälle ges! 🙂

H a i k u

Börja skriva dikt

Är jag den sortens person

Blir det intressant

 

Bryr sig någon alls

Men vad spelar det för roll

Det är för min skull

 

Detta var ju lätt

Kanske blir det mer sånt här

Och så någon bild

 

Våga ta ett steg

Och beträda okänd mark

Början till nåt nytt?

Vårgårda Naturfotofestival

Så var den över för denna gång, den numera för min del traditionella Naturfotofestivalen i Vårgårda. Som vanligt helt suveränt genomförd, och jag vill rikta ett stort TACK till alla inblandade arrangörer! I år var den ju lite extra spännande för mig, som var inbjuden att föreläsa och visa bilder under Pecha Kucha-timmen på fredagen. Vi var sju fotografer med olika inriktningar och det blev en fin blandning. Vilken ära det var, framför allt att över huvud taget bli tillfrågad, och sen att vara en i det fina gänget fotografer! Pirrigt var det att stå där uppe och jag hörde själv hur darrig jag var på rösten där i början. Hoppas det inte hördes för mycket! Det är ju ändå Sveriges, nej Nordens, största naturfotoevenemang, med flera av de fotografer jag själv inspireras av sittandes i publiken. Extra kul att höra efteråt att några hade blivit inspirerade av mig! Vilken kick när det var över, gick som på små moln resten av helgen! TACK alla som lyssnade, och kom fram och sa fina ord efteråt. 🙂

Måste också nämna att det faktiskt var ett 5-2 föredrag… Ja alltså faktiskt 5 kvinnliga fotografer och 2 manliga! Heja! Fram för fler tjejer inom naturfotografin! Fast jag vet mycket väl hur svårt det är att få tjejer att våga synas och ta mer plats i dessa sammanhang. Tycker denna diskussion är väldigt intressant. Fast jag har inga bra svar på hur man ska få tjejer att våga mer. Men jag tror nog att trenden så sakteliga håller på att vända… säger bara 5-2… 🙂

Något som många hade gillat med mitt föredrag var att det fanns en berättelse, en röd tråd, en symbolik. Och det är just så jag vill börja tänka lite mer nu framöver. Inte enstaka bilder. Utan mer som ett sammanhängande projekt. Får se vad det kan mynna ut i… 🙂

TACK igen för att så många tyckte om att följa med till ”Min magiska strand…” 🙂

Ulrika01 ram

Dimma – bästa fotovädret!

Älskar att fota i dimma! Det blir ju så mjuka fluffiga bilder, precis som jag gillar. Ljuset är milt och vackert. Däremot kanske det inte är något önskeväder när man ska inta söndagsfrukosten på en bänk vid havet… Det var liksom så, att denna söndagen hade den här familjen varit uppe tiiiidigt för att vinka av yngsta dottern (yngsta, herregud hon är 15!!) som ska åka till Krakow med skolan. De ska bl a besöka Auschwitz och Birkenau, några föräldrar ska med, och jag vet precis vilken fantastisk och minnesvärd resa de kommer att få. Jag var med som förälder när äldsta dottern gjorde samma resa för tre år sedan. En resa som ligger varmt inbäddad i mitt minne…

Men iallafall! Jag och mannen vinkade av henne, sedan åkte vi till havet med frallor och kaffe. Och stora fotoryggan. Vi hade sett fram emot varma solstrålar i ansiktet ackompanjerat av fågelkvitter och kaffedoft, men så blev det ju inte! Åtminstone inte vad gällde solstrålarna – fågelkvitter och kaffe blev det som tur var… Och jag som hade med ”lille tysken” hade ju sett fram emot de helt galna bakgrunder som det objektivet ger när det är soligt. Nu blev det mer lågmälda bilder. Inte fel alls, tycker jag minsann! 🙂

Med en känsla av höst.. Klicka på någon av bilderna och bläddra sedan igenom galleriet!

Mångalen….

….ja det finns det väl de som skulle kalla en för mångalen, eftersom man masar sig upp mitt i natten. Inget konstigt alls, tycker ju däremot jag som är väldigt förtjust i alla slags naturfenomen. Och en ”superbloodmoon” som vi hade i natt, ja det dröjer ju faktiskt hela 18 år tills man får en ny chans. Så vad spelar då lite förlorad sömn för roll…

Facebook har ju svämmat över av ”blodmånar” idag, den ena vackrare än den andra. Jag tycker dock att själva förloppet är väldigt fascinerande. Där först en del av månen täcks av skuggan från solen, för att till slut täckas helt, och kort därefter övergå i en fantastisk röd färg. Det är lätt att förstå att man förr i tiden trodde detta förebådade en hel massa hemskheter, ja till och med själva apokalypsen…

Bilderna ligger i den ordning jag tog dem. Klicka på den första för att öppna galleriet! Fick ju leka lite också som synes… bilden med stjärnstrecken är fotad på 30 sekunder.

Som tur var hade jag mannen med som support. Tack för det, och för pannlampan!! 😉 Vi hade tänkt vara ute någon halvtimme, men blev stående i drygt en timme och betraktade skådespelet. Första bilden i serien är tagen 04:00, den sista 04:55. Mäktigt och vackert, och en ynnest att få uppleva!