Svalbard – Barentsburg. Sista svalbardsbloggen.

Torsd. 11 sept


Lämnade ju Alkehornet i förra inlägget. Och därifrån är det bara en kort bit till Barentsburg, dit vi begav oss efter lunch. Såhär såg det ut när vi närmade oss.


”Sibirien” var min första tanke. Och 50-tal. Samtidigt väldigt fascinerande. Brötigt och skitigt av kolindustrin. Jämfört med Longyearbyen, 5 mil bort, känns det som att samhällena existerar i två helt olika tidsåldrar. 186 st trappsteg från hamnen till huvudgatan, läste jag någonstans. Stämmer säkert!


Min lite nedstämda känsla satt fortfarande i förstås. Och sådana här syner gjorde det ju inte bättre…


Att detta är en rysk stad gick inte att ta miste på.


Tror detta är en skolbyggnad.


Bryggeri finns såklart!


Och hotell…


”Main street”. Ingen asfalt här inte utan vägarna består av stora betongblock.


Souvenirshopen öppnades bara för vårt besök. Ville man ha en rysk docka med sig hem hade man kommit till rätt ställe! Nej, det blev inga inköp för min del.


Lenin övervakar…


Utsikt från torget. Och så hade det blivit dags att traska ner till hamnen igen.


Fina Origo ligger och väntar på oss. Och för sista gången var det dags att gå ombord för en sista färd tillbaka in till Longyearbyen. En helt fantastisk resa hade nått sitt slut, hur ogärna vi än ville det.

Men först var det dags för ”captains dinner” och därefter visning av alla våra inlämnade artiklar. Plus vinnar- och humorbilderna. Kan tänka mig att Anders haft det tufft att utse dessa! Anders höll en bejublad avtackning av den suveräna besättningen. Och så blev det förstås en liten eftersittning nere vid pianot… japp det finns ett piano på Origo och jag fattar inte hur man fått dit det… Kul var det i alla fall och timmen blev sen. Men så småningom var det ändå dags att gå till hytten och packa det sista. Eller det första, för min del! Men det var snabbt gjort, man hade inte haft en chans att sprida ut så mycket grejer på den lilla minimala ytan..

Och sedan var det bara att inse att resan var slut! Efter frukost på fredagsmorgonen var det dags att lämna Origo. Hade vaknat vid 4-tiden av att det började gunga ordentligt… märkligt eftersom vi låg vid kaj… Upptäckte sedan att M/S Quest hade kommit in och låg en bit ifrån oss. Var säkert det jag hade känt. Skjuts ordnades till flygplatsen och där blev vi sittandes i fyra timmar i väntan på avgång. Tur det kanske eftersom hemresan sedan blev nästan lika hysterisk som ditresan, men det är en annan historia…


Erika och Claes saknas på bilden och Anders står bakom mig och riggar sin kamera. En bild från första dagens utflykt med minibussen, när vi fortfarande har hela resan framför oss. Stort TACK alla, för en helt otrolig resa med många skratt och minnen för livet! Har längtat tillbaka ända sedan jag satte mig på flyget hem…

 

Svalbard – Alkehornet

Torsdag 11 sept

Vaknade och kände mig lite ”låg” och det var en känsla som satt i hela dagen. Som alltid när något roligt går mot sitt slut. Detta var ju början på den sista hela dagen på denna helt underbart fantastiska resa! Ville ju att det skulle vara mycket längre… Men nu närmade sig verkligen slutet hur ogärna vi än ville det!

Men – det var ju lite roliga aktiviteter kvar! Som att göra en kort zodiaktur efter frukost, och stiga iland på Alkehornet, den välkända fågelklippan strax utanför Longyearbyen. Och på tal om Longyearbyen, hade upptäckt att det var täckning på mobilen nu. Men jag kunde faktiskt motstå frestelsen att kolla vad som hänt i världen… ville ju stanna kvar i denna underbara polarbubbla så länge som det bara var möjligt!


Den välkända silhuetten av Alkehornet. Här är det fullt av fåglar på sommaren. Och väldigt grönt på marken tack vare all fågelspillning. Till och med små rosa blommor fanns det och detta var en av få gånger jag saknat mitt macro under resan..

140911_DSC0007 PS 800
Det dröjde inte länge förrän vi fick syn på polarräven. Innan min Svalbardsresa hade jag föreställt mig att fotografera polarräv i snö och vackert motljus. Sådär så den fina pälsen riktigt framhävs. Så blev det ju inte riktigt… Men är hyfsat nöjd med denna bild ändå! 🙂


Annars är svalbardsrenen omöjlig att undvika på Alkehornet. Vi fick en hane och två honor som poserade fint för oss. Fast egentligen var de mest intresserade av att beta! Denna ren höll som synes på att feja hornen och basthuden hängde i långa slamsor. Läcker röd färg på hornen tycker jag!


Japp, dessa renar går ständigt runt med ett litet leende… Visst är de söta!


Vackert ljus på andra sidan Isfjorden.


För andra gången under denna resa fick vi samsas med M/S Quest och dess passagerare. Inte så svårt alls på dessa vidsträckta ytor… Här ser vi en grupp från Quest. Och – snacka om att världen är liten! I just denna grupp fanns det två välkända ansikten! Eller inte alls så konstigt kanske när det är ett välbesökt resmål för just naturfotografer… Kul var det iallafall! 🙂


Denna bild höll jag på att krångla med ett tag. Låg i en sluttning och stativ var omöjligt. Ville ha med både fallet och hela klippan i bakgrunden och tycker faktiskt att jag fick till det. Och ibland vill man ju inte ha med människor i bilderna men här tycker jag nog att det är en fördel.


Saknade macrot här som sagt. Kanske tur att det inte var med. Då hade jag legat kvar här läääänge…. 🙂


Sankt värre. Tur att rejäla stövlarna var på för man trampade djupt ner i vätan här och där!


Fina renar mot fin bakgrund. Men man kan ju inte ha hur många sådana bilder som helst…


…så jag övergick till att fotografera fotografer. Vilket alltid är kul! Förresten så sattes det nytt rekord i ”stativben som pekar in i bilden” just här på Alkehornet. På var och varannan av mina bilder kommer det en fotograf på väg in i bilden med sitt stativ.. *morr* 🙂


Ja jag sa ju det…


Visst kan man beskära… men lite kul var det! 🙂


Och medan renarna fridfullt betade vidare var det dags för oss att äntra zodiakerna för att ta oss tillbaka till Origo. Nästa anhalt var Barentsburg, och det kommer i nästa inlägg!

 

 

Svalbard – En vandring på Ossian Sarsfjellet

Onsdag 10 sept


Efter lunch var det dags att sätta i zodiakerna och göra en kort tur bort till en strand där vi skulle gå iland och göra en ”promenad” upp på fjället. ”Det är lite brant i början” fick vi höra. Och sedan skulle det gå lättare. Jojo….. Skulle jag nog inte riktigt hålla med om nej!! Det blev närmast en jäkla bergsbestigning och jag förbannade min opererade höft och dåliga kondition flera gånger om! Var faktiskt riktigt sur när vi väl kom upp på toppen.


Här har vi skickat iväg björnvakterna och står och väntar på klartecken att börja ”promenaden” bergsbestigningen!


Japp bara att bita ihop och börja vandringen då! Här ser det ju lätt ut men när vi skulle gå på en brant slipprig lerig stig full med lösa stenar var det ju inte så kul. Funderade på att jag är så skraj för att ramla och slå min opererade höft ur led och hur lång tid kan det tänkas ta för ambulanshelikoptern att hämta mig och hur ont kommer jag att ha under tiden… Men det var bara att traska på! Kunde ju inte splittra gruppen, då hade ena björnvakten fått lämna för att följa mig tillbaka och det funkar ju inte…


Här har vi kommit upp till första stoppet och kaffet åkte fram. Och efter en stunds paus på en sten med kaffemuggen i handen kunde jag bara konstatera, att om jag blivit förvarnad om hur jobbigt detta faktiskt var, då hade jag garanterat aldrig följt med. Och då hade jag ju ångrat ihjäl mig. För det var verkligen fantastiskt där uppe!


Kongsfjorden


Kongsbreen uppe till vänster.


Så gick vi lite nedåt, och så uppåt igen…


Uppe på högsta toppen där någon byggt ett litet monument. Även här blev jag sittande på en sten och bara njöt av utsikten. Dessutom behövde jag vila. Hm, dags att börja träna på allvar kanske… 😉 Är tacksam att jag slapp bära mitt stativ. Undrar just varför jag tog med det egentligen…


Vi var verkligen högt upp. Origo ser ut som en liten leksaksbåt långt där nere.


Så var det dags att vandra neråt igen. Och nu var jag glad att jag släpat med stativet. Det är nämligen helt perfekt att fälla ut ett ben och använda det som vandringsstav när det bär utför! 🙂


Bara en bild till på Origo!


Men just här kände jag faktiskt en stor lättnad! Stigen planade ut, det var lätt att gå igen och ingen ambulanshelikopter hade behövt leta upp mig… 🙂

Nej såå farligt var det faktiskt inte! Skulle nog rentav kunna tänka mig att klättra upp där igen om jag får chansen. 🙂

Svalbard – Ryggfenan på en val. Och Lillehöökbreen.

Onsdag 10 sept


Vaknade i ottan igen, av att Anders väckte oss.. ”Vikval utanför båten”. Eller om det var vitval. Och ja, jag var ute och fotade. Vet att jag tittade på displayen och var hyfsat nöjd med att få med ett ”streck” och en ryggfena på en av mina bilder. Har dock ingen aning om var de bilderna tagit vägen… Jaja, med drygt 3500 bilder med sig hem är det kanske inte så konstigt att man klantar till det någon gång och sjabblar bort några. Vilket jag tydligen gjort!

Iallafall – på förmiddagen blev det äntligen tid till den utlovade ”basic fotokursen” ute på däck. Lite väl sent in på resan kanske men det hade ju hänt så mycket hela tiden så det hade varit svårt att hitta tiden. Dessutom var ju de flesta av oss rätt så erfarna och drivna fotografer. Men några ville gärna ha kurs och så blev det! Jag smög runt och lyssnade med halva örat medan Anders berättade om fördelarna med grå- och polfilter och förhållandet mellan bländare och slutare, och försökte verka osynlig och inte störa medans jag lekte med kameran.. 🙂  


Miljön utanför båten var ju inte fel heller! Dessa underbara kristallklara vatten med spegelyta…


Får ju fluffa till det lite också! 🙂


Plötsligt fick vi syn på en fullriggare som kom glidande in i fjorden! En närmast surrealistisk upplevelse! Fråga mig inte varför jag inte sprang ner i hytten och hämtade telet. Hade bara mitt 28-75 ute på däck här. Ångrar mig lite nu. Men en vacker och mäktig syn var det.

Vet inte om jag blivit totalt attackerad av polarbacillen vid det här laget… Slarva bort bilder, strunta i att hämta telet och dessutom inte riktigt ha koll på var vi befann oss här. Mina anteckningar är aningen oklara. Men jag har skrivit något om Lillehööksbreen så jag tror vi är inne i den viken! Om någon av mina resekompisar läser detta får ni gärna protestera om jag har fel! 🙂

På eftermiddagen blev det bergsbestigning och det berättar jag om i nästa inlägg!

Svalbard – En total överraskning!

Nej detta är egentligen inte en del i min resedagbok! Men det var ju den traditionella Vårgårda Naturfotofestival i helgen. Som vanligt körde jag och Camilla (och i år även Lena och Eva, kul kul) dit tillsammans. Missa förresten inte Camillas underbara bilder HÄR! Var ju nyfiken och kunde inte låta bli att direkt fråga Camilla – ”Är det någon som ringt dig?” ”Nej, dig då?” sa hon. Nej det var det ju inte. Det var nämligen så, att förra året när Camilla vann bildtävlingen (jaaa tjohooo!!) hade hon blivit uppringd först, för att hon säkert skulle vara på plats vid prisutdelningen.

Där satt vi alltså helt lugnt på prisutdelningen i godan ro, när först bilden för tredje pris dök upp på duken. Och jag höll på att få en smärre chock och nästan ramla av stolen… Det var en av mina Svalbardsbilder som jag haft med här i bloggen tidigare, nämligen denna:

Fantastiskt kul! Är väldigt glad och hedrad!!

Jury var inspirerande Göran Ekström som även var en av föredragshållarna. Se hans webbsida HÄR.

De övriga vinnande bilderna kan ses HÄR. Otroliga bilder! Och jag som är så lättrörd får alltid en tår i ögat när det är dags för prisutdelningen i ungdomsklassen. De får otroliga vinster! Tänk att gå på en naturfotoutbildning på gymnasiet, fotografera med en lånad kamera från skolan och vinna en egen Nikon D7100 med ett objektiv! Fantastiskt! Tidningen FOTO har ett trevligt reportage från hela helgen HÄR.

Stort TACK till Vårgårda Fotoklubb, och alla andra som bidrog till att denna helgen blev suverän!! Som vanligt!! 🙂

Svalbard – På väg ut ur packisen, Alkefjellet och kalla & varma bad…

Söndag 7, måndag 8 sept

Sist lämnade vi ju den vackra isbjörnen som vandrade iväg över packisen! Och att därefter krångla sig ut ur isen med båten tog sin lilla tid… Mäktigt var det att stå framme i fören och se hur båten knäckte de tjocka isflaken! Såhär såg det ut…

Och när vi kom ut på öppet vatten började vinden att ta i, och det ordentligt! Stävade upp mot Hinlopen och där skulle det tydligen blåsa 20 sekundmeter… Vi hade ju varit uppe i tidiga ottan och fotat björn, så jag passade på att ta en siesta under filten innan vi nådde fram dit. Misstänkte att det skulle bli ordentlig berg- och dalbana när vi väl nådde upp dit och japp mycket riktigt! Förstår precis innebörden i uttrycket ”rida på vågorna” för så kändes det! Vissa kunde ju inte låta bli att gå ut och fota.. 🙂


Vi passerade en vacker glaciärvägg som jag tyvärr missat namnet på. Ser ni isbergen mitt i bild? Sådana ska man undvika… Mats är ute och spanar. 🙂

Sent söndag kväll nådde vi äntligen fram till Wahlbergsöya där vi fick lä och ankrade upp för natten. Helt lugnt! 🙂 Och måndag morgon stävade vi norrut igen. Förmiddagens mål vad det kända fågelberget Alkefjellet. Om somrarna är tydligen himlen nästan svart här av alla tusen- och åter tusentals häckande fåglar. Jag som inte är jätteförtjust i fåglar som flaxar runt öronen på en, var väldigt tacksam att de var betydligt färre nu när vi passerade! Och klippan var väldigt vacker! Kapten var snäll och tog ett extra varv så vi skulle hinna fotografera ordentligt!

Jag är ju väldigt förtjust i ICM-tekniken. Intentional camera movement som det så fint heter. Eller skak- och luddbilder om man så vill! På andra varvet passade jag på. Ibland får man till det, ibland inte… döm själva!

Härefter gick färden ännu längre norrut och vi skulle minsann passera 80:e breddgraden på nytt. Och vad innebär det då? Jo, det är då man kan passa på att bada i havet och därmed få ett fint diplom. Som bevis för ens galenskap liksom.. 😉 Faktum är att det var 8 pers som inte kunde motstå detta! Väldigt imponerande. Har en massa bilder på detta förstås men de ska jag inte lägga ut i offentlighetens ljus… Och jag kan tro att den heta badtunnan satt fint sedan efter isbadet!! 🙂


Yess, vi gjorde det!! Fast, jag kan avslöja att det gick hur bra som helst att bada i tunnan UTAN att först doppa sig i havet. Men jag har förstås inget fint diplom… Bildbevis? Ok då..


Det ska va´gött å leva… ♪♫♫♪
Eva har just gått upp ur tunnan och tog bilden! Tack! Att glas- och flaskhållarna är tomma är bara högst tillfälligt! 😉

Så stävade vi vidare mot nya djärva mål… Ett grafiskt landskap som fullständigt tog andan ur en. Kommer i nästa inlägg!

Svalbard – Den nyfikna nallen

Söndag 7 sept

Nej jag är ingen morgonpigg person. Och att bli väckt i ottan är inget jag vanligtvis jublar högt över. Men när man hör Anders (eminente expeditionsledare Geidemark) banka på våra hyttdörrar och ropa ”Björn utanför båten”, ja då rusar adrenalinet upp i topp och man studsar ur kojen fast klockan inte ens är 4 på morgonen!! Den fina björnen från igår hade alltså beslutat att närma sig oss igen… På med tjocka kläderna, grabba tag i kamerorna och ut!

Gick ut genom dörren i aktern av båten och det var helt stilla och tyst. Varken såg eller hörde någon alls. Men när jag kom runt hörnet såg det ut såhär…


Där låg alltså nallen från igår! Nyfikenheten hade tydligen tagit överhand och den hade beslutat att ge oss en ny chans!


Kan ju försöka spela lite ointresserad…


Ja det är ruskigt tidigt på morgonen!!

Jag beslöt att flytta mig till en bättre position och gick hela vägen fram i fören, och då när jag lutade mig över relingen..


Men tjeena! 🙂


Alltså, du kaan väl ramla överbord?! Se så söt och snäll jag är.. 😉


Fast jag vill ju helst inte blöta ner tassarna!

Sedan blev det riktigt spännande, och det man INTE vill ska hända, är att isen tornar upp sig bredvid båten. Och därmed ger björnen större möjligheter att ta sig ombord…


Hej kompisar, jag är jättesnäll!


Åh köket!! 🙂


Se, jag sitter fint!!


Efter denna bild flyttade jag på mig, och missade tyvärr när björnen gick upp på den högre isen och ställde sig på bakbenen. Oroväckande nära båten. Så nära att Anders, eller om det var ”björnvakt” Stig, puttade till den med ett kvastskaft. De hade förstås även bössa och signalpistol redo hela tiden. Och tydligen är isbjörnar rätt så lättskrämda, för det räckte för att den skulle backa undan en bit.


Jaja, jag flyttar mig väl..


Snälle gode björnguden, låt någon ramla överbord! Det räcker med en enda..
Nej här är det ”tassvård” igen! Såg för gulligt ut!


Gaaahh! Misslyckats igen!! Åh jag älskar denna posen! 🙂


Då är det väl bara att vandra vidare! Mot nya jaktmarker…

Och så vandrade den fina björnen iväg över packisen. Ända tills vi inte längre kunde se den. Och jag är så ofantligt glad och tacksam över denna upplevelse! Så fantastiskt att se en vacker välmående isbjörn här i sin rätta miljö. Nu var faktiskt resan fullbordad. Och detta var bara fjärde dagen, av nio! 🙂

 

 

Svalbard – Äntligen! Isbjörn på is!

Lördag 6 sept

Efter lunchtid på lördagen var det äntligen dags, vi hade inte hackat oss upp i packisen förgäves minsann! En fin ca 3-årig isbjörn som syntes på långt håll. Min översta bild var en av de första jag tog och visst ser det lite kul ut när han tittar upp sådär.. 🙂 Ett lyckorus spred sig på båten och alla var snabbt ute med sina kameror! Visst var det häftigt med björnarna på land som jag skrev om HÄR, men det är ju på isen man vill att de ska vara, i sin rätta miljö! Underbart att få sådana bilder också! Och nu blir det en hel massa nallebilder…

Bilderna är klickbara för lite större storlek.


Wow, ett skepp kommer lastat! Spännande…


Hej på er! Välkomna!


*Sniff sniff* ni luktar gott också!


*Gäsp* bäst att inte verka för angelägen…


Lägger mig här och väntar! Har jag tur så trillar någon överbord 🙂


Såhär såg det ut! Fattar knappt hur nära vi var…


Denna björn fick namnet ”Syltnäsa”! Som synes har han fått sig en törn på nosen som var lite sned, och ena huggtanden går på utsidan. Och det ser ut som ett sår under hakan på honom. ”Honom” förresten, det kan nog lika gärna vara en hona, det är tydligen väldigt svårt att avgöra!


Det gäller att vårda sina tassar! Eller ramar heter det ju!


Åh det kliar…


Blir det bra såhär!


Ännu mera fotvård! Det samlas säkert snöklumpar under trampdynorna och det känns nog ganska obehagligt. Björnen höll på länge och väl med att tugga och slicka på tassarna. Det såg för gulligt ut!


*Gääsp* nej nu struntar jag snart i er! Roligare än såhär blir det tydligen inte..


Lika bra att gå iväg och lägga sig…

8 PS 800
Björnen sover…


Och därmed var eftermiddagens föreställning slut! Vi tittade förstås ut med jämna mellanrum för att kika ifall han låg kvar. Vilket han gjorde, och dessutom drev han iväg så att det till slut var svårt att se vart han tog vägen…

Och vi väntade med spänning! Skulle han kanske bli nyfiken och närma sig oss igen…

Svalbard – vackra Bråsvellbreen

Fredag 5 sept


Japp jag är fortfarande kvar på den händelserika fredagen! För på eftermiddagen, efter mötet med isbjörnarna, kom vi fram till en av de allra vackraste glaciärerna. Bråsvellbreen. Eller Bråsvellglaciären, breen betyder glaciär på norska.

Ännu en gång hade vi en sagolik tur med vädret och fick ett riktigt hallelujaljus. Och en spegelblank vattenyta. Kan man önska sig mer… bara att njuta av tillvaron! 🙂


Torbjörn var modig och klättrade hela vägen upp i utkiken. Men så fick han därmed vinnarbilden i tävlingen om resans bästa bild! Väldigt välförtjänt! 🙂


Här och där låg det storsäl och valross, och såg ut att njuta lika mycket av tillvaron som vi gjorde!


Nästan så man kan höra hur tyst det är… Bara vissa valrossar som snarkar! 😉 Denna vaknade inte förrän vi passerat med båten, då blev han lite skrämd och hasade ner i vattnet.


Ojoj, bäst att akta sig… Dessa var mer lättskrämda!

4


Ja det är väl bara att konstatera! En del av mitt hjärta finns för alltid kvar på denna plats…

Sent på fredag kväll var det dags för lite frivilliga bildvisningar igen. Åh vad det är roligt att titta på varandras bilder, och få ge och ta lite bildkritik! Älskar bilddiskussioner! Det är så lärorikt.

Dimma var på väg in, vädret ändrar sig ju på en kvart här uppe, och kapten beslöt att ankra upp för natten. Och vi var några som gick ut på däck. Åh jag minns hur knäpptyst det var, nu när jag tar fram dessa bilder igen…


Anledningen till att vi letat oss upp hit till drivisen var ju en enda; isbjörnar! Det är här de med stor sannolikhet finns! Spännande…


Och minsann, jag hittade en!! 🙂


Detta är verkligen Arktis för mig! Dunkelt, lite skrämmande och mystiskt och helt tyst förutom lite knirr och knarr från isen. Nästan en lite otäck känsla där ute på däck.

Så gick jag och la mig, för att vakna 03:45 av ett himla liv! Vi var på väg igen, och det skrapade och riste i hela min hytt. Bodde ju nästan längst fram och det märktes när vi gick genom drivisen kan jag lova! Var lönlöst att försöka sova så jag tog på tjocka jackan och byxorna och gick ut på däck. Hade inte väntat mig att vara helt själv men så var det! Gick upp till kapten Lennart på bryggan och hälsade på. Det gäller att sakta kryssa fram och undvika de små isberg som finns här. Origo är ju isförstärkt och jag fick lära mig att så länge det är vatten emellan är det ok, då kan man inte fastna. Lät ju betryggande! 🙂 Såhär såg det ut:


Mera issörja och flera större flak än kvällen innan. Klassisk isbjörnsmiljö, spännande! Skulle vi få se någon senare idag, kanske… Ja det visar sig framöver! 🙂

 

 

Svalbard – Underbara valrossar!!

Fredag 5 sept

Sov väldigt gott den här natten! Dyningarna från gårdagens storm var väldigt sövande och jag vaknade pigg och utvilad. Som vanligt var det frukost 8:00 och lastning i zodiakerna 9:00. Den här förmiddagen skulle spenderas på land, hos en valrosskoloni! Spännande!

Först åkte Stig och en av besättningskillarna (som hade jägarexamen och fick rycka in som extra isbjörnsvakt idag) iväg med en zodiak för att spana isbjörn. Och när de kom tillbaka och rapporterade att allt var klart, lastade vi zodiakerna med all utrustning, stativ och fikaväskan, och åkte iväg.

Vi hade blivit noga instruerade i hur man beter sig i valrossars sällskap. Liksom när man är i närheten av alla vilda djur.. Ta det lugnt och låta Anders gå först! Måste säga att det märktes att han smugit på vilda djur i hela sitt liv.. En egenskap som kom väl till pass här! 🙂


Bossen som låg mitt i högen… Helt underbara djur! Började med mitt tele på lite avstånd.

140905_DSC0117 PS 800


Lite styrkemätning emellanåt… varade dock inte så länge. Efter lite gruffande föll de ihop i en hög igen..


Ååååå det kliar på ryggen….


Björnvakter på spaning!


Här har vi försiktigt smugit, hukat och ålat oss fram mot valrossarna. Det gäller att ”finta dem” och liksom gå i cirkel och absolut inte rakt emot dem, då kan det hända att hela flocken blir oroliga och hasar ner i havet. Men denna gång gick det jättebra att komma väldigt nära! Såklart måste man respektera dem! Blir det oro i lägret är det vi som måste backa och ta det lugnt… Rätt läckert att stå och fika bara 7-8 meter ifrån detta gäng!


Hur tror ni det luktade här? Och hur luktade våra hytter sen? Inte parfym, nej… 🙂 Men det var det värt!!


Så skön stil!


Visst är det kul med fotografer som fotar fotografer som fotar.. 🙂


Fis inte nu tack!! 🙂


Hörru nu är du för nära va!


Ett underbart gäng som ägnar sina dagar åt att slappa och slöa, fisa och rapa, dregla och snarka (ja jag lovar) gruffa lite sinsemellan och däremellan äta ett antal kilo blåmusslor per dag..


Kolla, nu är det såna där fotografmänniskor här igen…


Japp Anders, vi är nog flera som håller med!! 🙂

Det var vääääldigt svårt att slita sig från dessa fantastiskt charmiga djur! Men, när började bli dags att packa ihop och dra oss mot zodiakerna igen, då kom larmet från Stig: ”Simmande björn”!! Varpå vi ”skyndsamt” skulle bege oss mot zodiakerna. Och det blev en alldeles speciell upplevelse som jag berättar om i nästa inlägg…