Svalbard – Monacobreen, ett grafiskt drömlandskap

Måndag 9, tisdag 10 sept

Svalbard

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit ordet ”fantastiskt” i min resedagbok… ett fantastiskt fantasieggande och fullständigt fascinerande landskap. Ogästvänligt, oberäkneligt, otillgängligt och oförlåtande. Hårda och taggiga spretar de karga bergen mot den grå skyn.

Men så… några minuter senare skiftar landskapet och blir plötsligt vänligt och vackert. Den fina pastellpaletten har målat himmel, land och hav i mjuka penseldrag. Ljuset är varmt och välkomnande. De taggiga bergen har förvandlats och har nu runda vackra former, vars toppar bäddas in i de fluffigaste moln.

Känner redan nu att när jag om bara några dagar måste lämna detta land, då lämnar jag även en liten del av mitt hjärta här… Detta magiska mäktiga land kommer för resten av mitt liv att kalla mig tillbaka.

Ja det passar bra att inleda detta inlägg med dessa rader, som jag skrev för en inlämningsuppgift vi fick under resan, efter att vi lämnat Monacobreen bakom oss… För det var ju så, att varje gång vi besökt en ny vik där en vacker glaciär mynnade ut, tänkte jag att nu kan vi väl inte se något vackrare. Men så fel jag hade! Nu får bilderna tala för sig själva och jag är väldigt glad att vi kom fram till Monacobreen vid 20-tiden på kvällen. Det dunkla ljuset gjorde platsen extra magisk.

Bilderna går som vanligt att klicka upp för lite större format.

Vi var tacksamma för den lätta nysnön som fallit över bergen!

Tänkte att jag måste ta en ”referensbild”, folk kommer inte att tro att landskapet verkligen ser ut så här! Som att världen nästan förvandlats till svart-vitt.

Spetsiga toppar inbäddade i fluffiga moln.. 🙂

Strax efter 24:00 har jag gått ut på däck igen, och fångar en del av besättningen som ska ut på egna äventyr… Hörde för övrigt talas om en förlovning som skett just här. Kan man välja en vackrare och mer romantisk plats? Skulle inte tro det! 🙂

Under natten låg vi för ankar här inne i fjorden, och efter frukost begav vi oss ut med zodiakerna. Inte alls lika magiskt som igår kväll men visst är det vackert!

En säl kollar in oss.

Har sin egna labb i munnen. Och är nyfiken 🙂

Så var det åter dags att bege oss mot Origo för en god lunch!